Nej tack jag vill inte ha en nakenkatt!

Eftersom jag vill ha hund och pojkvännen verkligen inte vill det hade vi en kompromiss, vi tänkte skaffa oss en katt. En sån där liten gosig en som har världens personlighet. Det var det jag hade tänkt mig (och han med kan jag tänka mig) men jag misstänker att våra planer har lagts på hyllan. Förra helgen var vi ju hos min fina (numera) prästvän med familj och de har två katter med de vackra namnen Doris och Sune. Eftersom pojkvännen varit eller är allergisk hade vi dörren stängd hela tiden för att de inte skulle gosa in sig alltför mycket i våra kläder eller lakan. Smart tänkte vi. Problemet är bara att jag inte tror att det hjälpte. Efter vårt lilla besök har min astma och allergi bestämt sig för att det där med katt är ingen bra idé.
Jag har återigen hostat och fräst och knappt kunnat andas. Dagarna och nätterna igenom har jag hostat och kiknat och jag låter som om jag har drucikt hiskeliga mängder wiskey (vilket jag tyvärr inte har!). Idag tog jag mig efter en sömnlös natt till min husläkare. Jag kraxade fram vad jag ville till kvinnan i receptionen och fick sen träffa läkaren. Han hummade, lyssnade på mina lungor och höll med mig om att min hosta och känslan av att någon sparkat mig i bröstet kommer från astman. Därför har jag nu en ny astmaspray med cortison som ska tas i två puffar två gånger per dag. Det hela lilla äventyret kostade mig runt 1000:- men jag antar att det är värt det om jag får sova.
Det förstör dock vår kompromiss för ett tag framöver för jag har ingen lust att köpa en 50:- katt och sen lägga flera tusen på medicin hela tiden. Nakenkatt är som sagt inte heller ett alternativ. Vandrande pinne kanske? (Nja...)