Kompromisser och drömmar

Jag har alltid haft många drömmar, har alltid velat mycket. Det är kanske därför jag fortfarande pluggar och inte riktigt kommit igång med "det riktiga" livet. Jag har dock insett att jag måste börja kompromissa. Jag kommer nog inte kunna/hinna med allt det jag drömt om, jag måste börja kompromissa. Jag har alltid tänkt att jag ska bli mamma när jag är 28 (både mamma och mormor blev det, alltså en bra ålder), så kommer det nog inte att bli, det känns lite stressigt. Jag har drömt om att jag ska jobba som präst inom utlandsstyrkorna i mission men frågan är hur man gör med eventuellt familjeliv. Jag drömmer om att jobba mycket utomlands överlag men hur går det då med pojkvännen och hans jobb? Jag har andra drömmar som kanske inte låter så stora men som jag ändå drömmer om. Jag drömmer om att bo i en hyfsat nyproducerad lägenhet där det inte drar från fönstren och där diskbänken går mig högre än knävecken. Är det något jag kanske måste kompromissa med? Bostadskris och allt. Jag vill så otroligt mycket och funderar över vilka jag måste vara beredd på att kompromissa om och med. Vilka vill jag kompromissa med? Jag när ju en dröm sedan många år om att ha hund och kunna tävla och träna med den och det har jag varit tvungen att kompromissa med länge nu. Frågan är om det är en dröm som jag är beredd att kanske försaka eller kompromissa med. Det är ju inte helt förenligt med mina andra drömmar heller.... Och pojkvännen är mycket anti hela idén med husdjur, framförallt hund (han gav med sig på iller i ett svagt ögonblick tills jag insåg att de inte blir helt rumsrena, usch!). Vilka är då de drömmar som gör mig till den jag är och vilka är dem jag helt enkelt måste ge upp?