Det kan vara mer eller mindre kul att leta bostad, dels beroende på situationen och dels beroende på staden. När jag letade bostad förrförra året var det på grund av situationen som det inte var så himla kul, nu handlar det mer om staden och om finanskrisen. Pojkvännen och jag har börjat prata om att vi ska slå våra påsar ihop (dock utan vovve och utan skinsoffor) och letar därmed ett gemensamt boende. Att göra det i den här staden utan att sätta kaffet titt som tätt i halsen är inte det lättaste. Vilka fantasipriser det rör sig om! Det är som om de tror att man inte ens ska lyfta på ögonbrynen åt att de (mäklarna, säljarna, jag vet inte) åt att en ganska liten lägenhet nära stan är värd det de tycker att den är värd. Min lägenhet nu ligger ju vääääääldigt centralt men har (som ni kanske förstått från tidigare inlägg) den egenheten att det blåser in från fönstren och kanske inte är den mest moderna.... Skulle jag få för mig att köpa en lägenhet här i närheten i samma skick skulle jag få betala dyra pengar och det tycker jag inte att det är värt. Så pojkvännen och jag tittar lite utanför stan. Vårt enda krav är att det ska vara tunnelbana dit och inte "bara" bussar, vi kan för myket om busstrafiken för att lita på den.... Så nu letas det och "Hemnetas" det och spänningen är olidlig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar