Tandläkaren

Jag var hos tandläkaren i måndags. Det var första gången på väldigt många år. När jag var student hade jag liksom inte råd. När jag gick därifrån insåg jag varför det var så många år sedan. Min mun värkte och jag blödde samtidigt som jag kände mig som världens sämsta människa. Tydligen borstar jag för hårt på sina ställen och för löst på andra. Hade jag inte förstått att tänderna är fyrkantiga?
När jag låg där i stolen och blev uppläxad för min idioti undrade jag om det var tvunget att vara så här. Jag förstår att man kanske tröttnar på att folk kommer med sönder frätta tänder som hade kunnat vara fina om man bara ansträngde sig eller att folk faktiskt mår lite illa av att komma till en. Det kan inte vara kul. Fast jag skulle kanske vara mer benägen att gå till tandläkaren om jag inte blev behandlad som en korkad tvååring. Jag vet att jag borde använda tandtråd varje dag, jag vet att det inte är bra att småäta. Varför jag inte gör som jag borde alla gånger? Ja, som Paulus säger, viljan är stark men köttet är svagt.....
Nu ska jag i alla fall tillbaka på måndag för att laga ett minihål (som han för övrigt sa att jag inte hade). Om han fortsätter att vara lika dryg kanske jag faktiskt ska ta mod till mig och be om en annan tandläkare. De tar ju trots allt sjukt mycket betalt. Jag skulle aldrig fortsätta gå till en så pass dyr frisör om den drygade sig så mot mig.
Upp till kamp för mig och mina tänder!