Äntligen hemma!

Igår kom vi så hem från lägret. Det var oerhört skönt. Än skönare var att mina föräldrar hade kommit hit och gjort middag, tänt ljus och faktiskt städat. Vilken lyx! Vi fick fantastiskt god mat och kunde bara slappna av. Det behövdes eftersom vi i vår sommaryra dök upp i Stockholm mitt under rusningstid och stackars Ärtan skrek sista timmen hem. Den längsta timmen tidsmässigt men den kortaste distansmässigt. Hela familjen var helt slut när vi steg innanför dörren. Han sken i alla fall upp när han såg mormor och morfar och alla de presenter de hade köpt på sina resor i södra Sverige. Bland annat en lisebergskaninkeps och tonvis med kläder från Ullared.
Vinteroverallen från Ullared får mig att fundera. Ska han verkligen bli så stor? Han är på väg ut ur storlek 68 med en rasande fart. Det är några kläder som funkar men det mesta ser ut som om katten har dött som Blivande Prostinnan så fint uttrycker det. Dags att rensa igen alltså. Eftersom han fått så mycket och vi fyndat på Blocket står jag nu i valet och kvalet att rensa undan allt i storlek 68 för att ta fram 74 eller behålla några som typ funkar fortfarande.
Det är ganska skönt att jag inte har värre saker att fundera över en dag som denna för min hjärna är fortfarande ganska efter lägret trött. Skulle nog kunna sova en vecka!
Som tur var blev det bättre mellan mig och min kollega allt efter lägret gick. Vi insåg nog att den andre har massa dåliga sidor men det har vi också. Stämningen blev till och med riktigt kamratlig och hjärtlig på slutet. Inte helt fel det heller.
Nu ska vi ta hand om vårat berg med tvätt och återgå till de djupa funderingarna kring storlekarna. Det passar mig utmärkt.