Efter lägret har den stora tröttheten drabbat mig. Det funkar så där med en liten glad kille här hemma. Han har däremot drabbats av separationsångest. Vill bara vara nära, helst sova hos oss också. Kan inte somna på dagarna om han inte ligger omsluten i famnen. Både hos farföräldrarna häromdagen och morföräldrarna igår skreks det ihärdigt. Det är bara hemma som är bra och det är riktigt bra.
Idag sov jag i omgångar fram till halv ett och hade lätt kunnat sova längre. När Ärtan vaknade vid halv sju var jag så trött att jag hade kunnat kräkas. Jag skulle gärna sova några dagar helt och hållet.
Med den vecka som ligger framför mig hoppas jag att den stora tröttheten ger med sig. Pigghet kom!
Published with Blogger-droid v1.7.4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar