onsdag 20 oktober 2010

De små tecknen

Ibland missar man de små tecknen. Dem som man borde vara van vid och kunna se på flera mils avstånd. Ibland smyger de sig bara förbi en och plötsligt slår det en. Nämen igen! Hur kunde det bli så här?!??! Jag var ju förberedd? Eller var jag inte det? Nu har det plötsligt slagit mig igen att delar av min trötthet och håglöshet inte bara har med hösten och graviditeten att göra. Återigen är det mina hormoner som spelar mig ett spratt. Kanske inte så konstigt med alla hormoner jag inte brukar ha i kroppen som rusar runt. Jag vill ingenting. Jag vill inte gå upp, jag vill inte klä på mig, jag vill inte göra någonting. Trots att jag har världens bästa jobb! Världens bäste sambo! Och väntar hans och mitt lille pyre i februari.... Trots allt detta som borde göra mig till världens lyckligaste kvinna så ligger det ett svart moln över mitt huvud. Det går inte att bara vifta bort det. Det är ju verkligen inte så illa som det har varit. Jag skrattar och ler fortfarande. Det är inte totalt jävla mörker. Ännu?
Men nu när jag faktiskt spanat in dessa små tecken är det väl dags att göra någonting åt dem. Men det var ju det där med orken. Och lusten. Och allt det där andra....
Fast jag ska nog visa mig själv igen att jag är starkare än somliga tror!

2 kommentarer:

Rochelle Marie sa...

You are always a strong girl Annelie! So, cheer up. Someone misses you from time to time and read your blog all in Swedish and go to google translate for help. Congratulations for the coming baby. It's amazing we haven't been in touch for that long and now I find out you're going to be a mom and it's just awesome!!! I'm excited for you and am so happy for you.. Hugs and tickles!!!

Lunkentuss sa...

Hi Rochelle!!! Didn't know you read my blog. Really long time no see. I miss you and thank you for all the encouring words.