Fundamentalist

Jag har en bekant på facebook som nyligen hade följande i sin statusrad: inser att jag i amerikanska sammanhang skulle anses vara fundamentalist, (givetvis i svenska oxå). Men, kan inte låta bli att ställa mig frågan, hur tror eg de som inte är fundamenatlister? Jag menar, det jag tror på, är ju det som allmännt är känt för att vara kristendom, var har de andra fått sina slutsatser ifrån? Och, har de en egen religion?

För mig blev detta oerhört provocerande. Hon har tidigare haft en statusrad där hon ifrågasätter Svenska kyrkans antagningsprocess. Jag misstänker att det stift där hon bor inte tycker att hon är lämplig för tjänst inom Svenska kyrkan och jag kan nog bara hålla med. En viss historiekritisk hållning tycker jag ändå är en viktig aspekt av vår hållning. Jag kände att jag var tvungen att provocera henne lite och själv fundera lite kring hur hon tänkte så jag frågade hur hon menade. jag fick följande svar: Jo, för en fundamentalist är tydligen den som tror på Bibelns ofelbarhet, jungfrufödsel, Jesus som offer, Jesu uppståndelse, och de under som beskrivs i Bibeln. Om man nu inte tror på detta, vad tror man på då? Och vad ska man rimligen kalla det?

För mig finns det inga problem med att vara bekännande kristen men samtidigt inte tro på bibelns ofelbarhet. Jag kan också ifrågasätta jungfrufödseln eftersom den inte stjälper min tro att inte tro på den. Jag tror på Jesu under som fenomen men jag vet inte riktigt om det är vist att tro bokstavligt på dem.... Mitt svar till henne blev följande:

Jag vet inte jag men när man börjar läsa de grekiska och hebreiska grundtexterna blir ju allt lite luddigare i kanterna. Orden man varit så säker på tidigare betyder ju faktiskt inte det man tror eller vill tro....
Men att tro att Jesus dog och uppstod för vår skull är för mig det absolut viktigaste. Men det är min tolkning. Jag tror att Jesus utförde under men jag tror inte på exakt alla ord som står i bibeln eftersom de är översättningar gjorda av människor för människor in i en kontext och därmed har blivit något som det från början inte var tänkt att vara. Sen får man ju fundera över vilket av evangelierna man "väljer" att tro på. Är det Johannes eller Markus där jungfrufödseln inte nämns eller Matteus och Lukas? Jag tycker att det är svåra frågor men tror att jag måste brottas med dem för att kunna bli en bra predikant, själavårdare och medmänniska i mitt prästkall.

Jag är väldigt nyfiken på vad ni andra tycker. Gick jag fram för hårt? Har jag fel? Och om jag har fel, hur "borde " jag tänka?