Reflex

Jag vill bara börja med att uppmana alla de stackare som läser detta att ta på sig reflexer. Det är skitläskigt att komma körande i mörkret och alldeles alldeles för nära inse att det är en människa på vägen eller på busshållplatsen. För allas trevnad så släng på er en reflex, även om man kanske känner sig som en stor nörd när man knallar runt mitt i stan med den.
Jag har också funderat över hur vi reflekterar oss i andra människor. Det är lättare att komma ihåg de elaka kommentarerna än de snälla. En hel arbetsdag kan förstöras för att det på sista turen dyker upp ett pucko när alla andra den kvällen varit snälla och trevliga mot en. Ett tack och ett leende ger så mycket men tyvärr påverkas i alla fall jag mer av de elaka orden som ibland dyker upp. Det känns ibland som om det är en liten liten sten som gräver sig in i min själ och gör ett hål som blir större och större och fylls med misstro och bitterhet gentemot mina medmänniskor. Så vill jag inte vara.....
Min mamma brukar ibland följa med en sväng på bussen eller komma med macka och kaffe när jag är där föräldrarna bor. Så gjorde hon även för någon vecka sedan och när hon steg av inför alla de påstigande sa hon som vanligt några förmanande ord om att jag skulle vara försiktig och ta det lugnt. Helt plötsligt blev det en attityd förändring hos de som stod och väntade på att få gå på. De hälsade glatt och log mot mig, det var som om de insåg att jag var en människa. Någons dotter och en älskad person. Mammas omtanke reflekterades vidare i mina passagerare och mammas bild av vem jag är blev för den resan den rådande.
Jag har tidigare försökt förklara det där med treenigheten för förvirrade tonåringar men har mer och mer insett att den lättaste förklaringen är just den att liksom vi är olika personer (reflektioner) beroende på vem vi är med så är också Gud olika personer, fast samma, i Fadern, Sonen och Anden. Beroende på var vi är och vad vi reflekterar får vi se olika reflektioner och personligheter från Gud.....