Igår spenderade jag min dag med tre starka tjejer. Jag började med att äta lunch med pojkvännens guddotter med mamma. Lilltjoppan charmade alla som dök upp i närheten av henne. Gubbarna som satt vid samma bord som oss och åt smälte när hon blinkade till dem med sina stora blåa ögon. För henne verkar världen te sig som ett stort äventyr även om det är tryggt att mamma finns i närheten. Hon var en glad liten skrutt största delen av förmiddagen trots att hon blev lite trött efter ett tag. Jag gick och vaggade med henne och sjöng bland annat "Trollmor" för henne. Hennes mamma blev väldigt förvånad att jag fick sjunga den eftersom det varit en icke-sång ett tag nu. Kanske var det att hon blev så paff att det var jag som sjöng den att hon stod ut med att höra den....
Efter det gick jag och grupparbetade lite med min kamrat från skolan. Det blev ungefär tio minuters grupparbete och ungefär tre och en halv timme livet. Tiden flög iväg och det var närmast en chock när vi insåg vad klockan var.
Alla dessa tre tjejer är kompetenta och starka tjejer men nu kan jag ändå inte sluta tänka på ett skämt pojkvännen hade hört på Norra brunn som Özz Nujen hade dragit. Han sa att i Kurdistan var kvinnor bara värda hälften av vad männen är medan att tjejer här i Sverige är värda hela 80% av vad en man är.
90 minuter i bil. Är det normalt?
6 timmar sedan
1 kommentar:
Jag blir så löjligt stolt när du skriver om hur hon charmade gubbarna! :-) Och du var till stor hjälp för sambon!
Skicka en kommentar