Måndagen började föga bra när jag insåg utanför min port att jag hade glömt nycklarna på jobbet. Bara det kan vara jobbigt i sig men när klockan är halv tre på natten och man suttit på jobbet och väntat på nattbussen i 45 minuter efter det att man slutat för att komma hem så känns det överjävligt för att vara helt ärlig. Jag gjorde det enda rätta, ringde och väckte föräldrarna, tog en taxi dit och sov mina 5,5 timmar där i stället.
På morgonen tog jag deras nyckel hem till mig och skyndade mig till stan för att byta kläder och sätta på mig ansiktet som mormor brukade säga. Jag gav mig av för att träffa T och A som var hemma på besök. Vi gick och tog en ståndsmässig frukost på ett av de mer anrika caféerna i stan och hade väldigt trevligt... tills.... Det kom in en kille i sjuttonårsåldern ungefär på caféet med en macka och en mörk choklad med vispgrädde. Han var klädd i kostym och pratade ganska högljött i sin mobil. När han rörde sin kavaj stannade A upp sin berättelse och sa "Han har en kniv". Vi försökte att inte titta men det gick bara inte. Efter ett visst fnitter och funderingar återgick vi till vårt pratande och hade väldigt trevligt... tills... Ovannämnda kille tog fram en pistol från innanför kavajen. Han höll upp den, pillade lite på den och la den på sitt bord. Därpå tog han fram kniven och började skruva i pistolen med kniven. Här var måttet rågat för oss och vi plockade ihop våra saker ganska raskt och begav oss därifrån. T sa till personalen som försvann raskt åt det håll där vi hade suttit.
Jag har då aldrig varit med om något liknande tidigare och jag hoppas att jag aldrig gör det igen. Det hela kändes extremt olustigt framförallt med det som hände i Finland nyligen. Jag har inte hört vad som hände efter det att vi gick men förhoppningsvis hände ingenting.... Nu hoppas jag bara att min underliga måndag snart är slut och att den håller sig ounderlig tills dess!
90 minuter i bil. Är det normalt?
4 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar