I helgen var pojkvännen och jag ute och åt med goda vänner. Vi var på en restaurang av lite finare standard och vi hade alla klätt oss fina och kände att det skulle bli trevligt och roligt. Vi var tre par och de andra två paren har bebisar så det var två barnvagnar med men det hade restaurangen fått reda på i förväg så det hade vi blivit lovade att det skulle gå bra. Det var inte fullsatt utan ganska glest befolkat (kan det vara krisen??). Först kom en otroligt trevlig kvinna fram och gullade med bebisarna och såg till så att vi alla fick plats men sen kom "Manuel".... Han var som hämtad ur "Pang i Bygget". Vi var tre stycken som ville dela på en flaska rött och två som ville dela på en halvflaska vitt, den sjätte ville ha mineralvatten eftersom hon ammar. Först kom han in med en helflaska vitt och blev ytterst förvirrad över att det skulle vara en halv och att det bara var två som skulle ha den, sen undrade han storögt vem som skulle ha mineralvattnet. Tja, hon med den pyttepyttelilla bebisen kanske..... Efter ett tag undrade jag var rödvinet tagit vägen och frågade lite stillsamt vilket bara möttes av ett stort frågetecken men det dök upp efter en stund i alla fall. I samma ton fortsatte det middagen igenom. När vi frågade saker stirrade han på oss med stora ögon och svarade så att vi var tvugna att tolka svaren gemensamt. Vad ville karln egentligen? Allt kändes lätt farsartat och det var nästan så jag förväntade mig att det skulle dyka upp en kamera någonstans och ropa att vi var med på tv. Maten var i alla fall supergod och det är ju det som är huvudsaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar