Omogna pojkar

Efter ett samtal med en vän idag började jag fundera på det där med romantik. Ofta framställs det som om det är vi kvinnor som har en romantiserad bild av kärlek och vad den innebär. Jag har i mitt liv fått uppleva att pojkvänner har trott att kärlek är något konstant som alltid innebär att man svävar på små rosa moln och att det alltid ska plinga i ögonen och öronen när man ses. Vem är det som har inbillat dem det här??!?!?!? Deras mammor? (Jag har därför tagit det säkra före det osäkra och bett vännen med tre pojkar att genast förklara för dem att det inte funkar så...) Kärleken är inte alltid rolig, den är inte alltid ett rosa moln och den plingar inte alltid. Ibland måste man slåss, kämpa och bita sig fast. Ibland är man inte kär i ett förhållande och så är det bara, då pratar man om det och jobbar på det man bestämmer sig inte bara för att ge upp. Ibland kanske man inte vill kännas av den man valt att leva med men man kämpar ändå för man vet att där inne finns känslorna fortfarande kvar och de kommer tillbaka bara man kämpar....