Återigen läskigt

Jag läser lite av SD:s twittrare. Jag följer de inte för jag tror inte att det skulle vara bra för mitt humör men de dyker ibland upp bland de andra jag följer. Oftast återtwittras deras inlägg för att visa på något underligt. Igår blev jag riktigt förbannad. Då fick jag se hur Linus Bylund hade twittrat efter massakern i Oslo och på Utöya. Att vi kunde ju börja älska muslimer när det inte låg döda norrmän på gatorna.
Anders Breivik var inte muslim mig veterligen, han betraktade sig likt mig som kristen. Jag tror inte att han och jag har mycket gemensamt i vår kristna tro.
På samma sätt tror jag inte att de flesta muslimer inte känner att de har något gemensamt med de fanatiker som dödar andra människor.
Gång på gång uttrycker diverse Sverigedemokrater galna, falska och läskiga åsikter och jag ser det som en av mina uppgifter här i livet att säga emot. Visa på den andra sidan och säga hur det faktiskt är. Deras sanning får aldrig bli hela sanningen. Därför kanske jag måste börja följa dem på twitter, trots att jag kanske kommer att sprängas av ilska. För om jag inte läser galenskaperna, berättar om dem och motsäger dem då kanske det bara är de som faktiskt ser den sanningen som sanning som gör det. Och hur ska det då sluta?