fredag 25 november 2011

Domen

Jag hade en beredelse i onsdags över domsöndagenstexter och jag tänkte att jag skulle lägga upp den.

En av mina favoritpsalmverser är vers sex av psalm 620. Det är Lasse Lucidor som har skrivit psalmen och alla verserna visar på ett ganska vanligt leverne men ett som inte porträtteras särskilt ofta i våra psalmer. En person som inser att han försummat Guds ord och kanske inte alltid levt på absolut bästa sätt. Men i sjätte versen hittar han verkligen trösten. Texten lyder så här.


”Döden skrämmer mig ej mera, ty dess udd bröt Kristus av. Gud lät Sonen triumfera över synd och död och grav. Domen fruktar jag väl stort, eftersom jag illa gjort men den trösten jag ej glömmer att min broder Jesus dömer.”

Trösten kommer just från att det är Jesus som dömer. Jesus som har varit sann människa och vet hur det är att vara människa. Jesus som känner våra livsvillkor och inte vänder sig ifrån oss av någon anledning. Det mänskliga är en naturlig och fantastisk del av Jesus.

En fantastisk kvinna jag känner har precis kommit ut med en bok. Slutstation Rättspsyk heter den. Den handlar om självskadande unga personer, framförallt kvinnor, som i brist på bättre vård hamnar på Rättspsyk. Där ska de behandlas tillsammans med mördare, våldtäktsmän och svårt psykiskt sjuka människor. Behandlingsmetoderna de möter gränsar till tortyr och är förbjudna inom psykvården egentligen. De får på sig handskar och hockyhjälmar som behandling för sin ångest. De stängs in i stimulibefriade rum flera dagar i sträck för att de ska förstå att de inte får skada sig själva. Flera av dessa unga kvinnor är utdömda, de tros aldrig kunna bli friska igen. Andra och de själva har dömt ut dem. De kommer aldrig att duga någonting till och de kommer aldrig att bli säkra för sig själva. Ångesten som river i deras kroppar är för evigt, kärleken når inte in.

Evangelietexten i söndags handlar om hur den dåliga fisken ska rensas från den goda fisken. Dessa unga kvinnor som dömts ut av sig själva och av samhället till vilken korg tillhör de? Vilka är det som är de goda fiskarna? Är det de produktiva och duktiga människorna i världen? De som älskar sin nästa som sig själv? Men om man inte klarar av att älska sig själv? Är man en dålig fisk då? Om omgivningen får döma är det uppenbarligen dessa unga kvinnor som ska ner i korgen för dåliga fiskar. De har på sätt och vis redan hamnat där när de spärras in på Rättspsyk. Definitivt en korg för dåliga fiskar. De andra som sitter där är de som vi inte vill veta av i samhället, de som skadat andra människor på de värsta tänkbara sätt. De som vi utan att tveka skulle slänga i korgen för dåliga fiskar.

Men för att återkomma till Lasse Lucidor. Det är inte vi som dömer. Det är inte upp till oss vilka som ska hamna i vilken korg. Det är inte upp till oss att döma varken oss själva eller andra. Dessa fantastiska unga kvinnor där ångesten river och det verkar som om kärleken inte når in, de döms inte av sig själva eller av oss utan av Jesus. Och Jesus känner alla våra mänskliga förutsättningar. Jesus sänder kärlek och frikänner oss från skuld och skam. När han dog på korset tog han på sig allt det. Han dömer inte ut dessa kvinnor. Han ser deras potential och vill hålla deras händer och stryka dem över håret när ångesten river. För Jesus kommer de aldrig att hamna i den korgen som är för dålig fisk. Ett bevis för detta är de två fantastiska kvinnor som skrivit boken Slutstation Rättspsyk. De har varit där, de har dömt ut sig själva och de har blivit utdömda men de tog sig tillbaka.  Jesus kärlek bröt igenom. Jesus frikännande dom förlöste. Så låt oss vila i tryggheten att det inte är vi som dömer. Varken oss själva eller någon annan.

1 kommentar:

Thérèse sa...

Den här betraktelsen hade jag behövt höra när det var som svårast. Som jag slogs med "älska din nästa som dig själv" och alla tankar där kring. Tack för att du pratar om det, tack för att du lade upp texten här, och tack för att du säger så värmande ord!

Kram!