Ibland blir det fel

Ibland när man vill rätt så blir det så fel. Jag trasslar in mig i relationer som jag borde hålla mig utanför. Som min goda vän Blivande prostinnan sa, ibland får man lite hybris. Framförallt när man tror att någon behöver en! Behöver just mig, i min yrkesroll. Då är det lätt att vandra i väg långt från sin egentliga markör för livet. När jag tror att det måste vara just jag som hjälper till. Men så är det ju sällan, eller rättare sagt, så är det ju nästan aldrig.
Jag har inte kunnat sova i helgen på grund av en sådan relation (att sonen har öroninflammation har inte heller hjälpt) och jag har haft riktigt ont i magen. Jag skulle träffat personen idag men var tvungen att ställa in eftersom sonen har öroninflammation och behövde gå till doktorn och maken också är sjuk. När jag ringde och meddelade detta insåg jag snabbt att det var jag som hade insisterat på att vi skulle ses. Personen i fråga lät inte alltför uppriven över att jag inte skulle komma och styra upp h*ns liv. Vi bestämde inte heller någon ny tid eller sa något om att vi skulle höras igen.
Kan det vara så att jag trodde att jag behövdes mer än vad jag faktiskt gör? Jag tror nog det. Kan det vara så att Gud ville visa min egen hybris för mig? Med all största sannolikhet var det så!
Hur som helst ska jag vara evigt tacksam om det visar sig att den här vändan tar slut här, då kom jag verkligen ut ur det hela med bara lite skadad självkänsla och en ordentlig läxa. Nu hoppas jag bara att jag minns detta nästa gång jag tror att jag måste rädda hela världen!