Det sekulära adventsfirandet

Numera får inte skolorna komma till kyrkan om det vi gör kan likna något konfessionellt. Det ställer till det på alla möjliga tillfällen. Skolavslutningar, allhelgonavandringar och inte minst nu till alla adventssamlingar. Märk väl att det heter adventssamlingar och inte adventsgudstjänster. Jag fick lite panik när jag läste detta. Hur skulle jag nu göra? Vad skulle jag prata om?!??!?!
Jag använde mig sagt och gjort av en adventsstjärna jag hängde på ambon, en smällkaramell och en pepparkaka. Vi sjöng psalmer trots allt och jag önskade dem en välsignad jul. Det blev lite halvdant måste jag erkänna. Det värkte lite i magen igår när jag gick hem. Under gårdagskvällen funderade jag lite. I morse tog jag en annan väg. Jag poängterade att jag tror på det jag säger eftersom att jag är kristen och att vi gör och tror vissa saker i kyrkan. Men jag läste i alla fall julevangeliet. De önskades fortfarande en välsignad jul istället för en vanlig välsignelse men det kändes mycket bättre.
Vi vill ju att skolorna ska komma till kyrkan. Oavsett om man tror på det vi säger eller inte så är det en del av vårt kulturarv men samtidigt blir det oerhört urvattnat om vi inte kan stå för det vi tror på. Oerhört knepigt. Jag misstänker att jag måste fundera vidare över innan sommaren kommer. Jag hade inga skolavslutningar i våras men vem vet, helt plötsligt händer det....
Vem vet, snart kanske alla våra högtider blir sekulära. Påsk, jul och allhelgona. Eller förresten, det kanske redan har hänt?