Ett ode till försäkringskassan

Jag har gjort bort mig. Ordentligt och på riktigt. Jag har tappat bort ett utbetalningskort från försäkringskassan. Hela den lilla summan pengar som det är tänkt att jag eller rättare sagt vi, ska leva på resten av månaden. Jag har anmält mitt kontonummer flera gånger men jag måste ha gjort fel så jag får dessa förbenade utbetalningskort.
Med mycket ångest ringde jag till försäkringskassan i morse. Jag bävade för att de skulle säga till mig att det skulle ta flera år att få pengarna eller att jag inte skulle få dem alls.
Men icke! Den tredje personen jag fick prata med lät alldeles bedrövad när jag berättade vad jag hade gjort. Hon tyckte verkligen inte att jag skulle behöva vänta flera år på mina pengar. Hon mailade helt enkelt handläggaren för att säga till dem att leta efter min utbetalning (som gått tillbaka på något vis) och skicka ut en ny avi. Hon hjälpte mig också att ytterligare en gång fylla i att jag vill ha mina pengar på kontot.
Hurra för henne!
Nu hoppas jag bara på att pengarna verkligen kommer snart. Hoppas hoppas...