måndag 25 april 2011

Det är inte barnens fel

Det är ju aldrig barns fel att de är som de är. Det är alltid någon vuxen bakom dem som har misslyckats i sin roll som vuxen. Därför blir det extra tragiskt när man inte gillar ett barn. Vi har några barn här i huset som varken maken eller jag gillar. Vi kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske för att de bestämde sig för att spela kula på vår filt där vi satt med Ärtan. Kanske för att de ränner runt utan hänsyn eller att de slår på räckena i trapphuset.
Fast allt det här kanske skulle kännas mer okej om det fanns en vuxen bakom som sa åt dem vad man får och inte får göra. Jag har bara sett dem tillsammans med föräldrar när de kommer hem från dagis på dagarna. Aldrig tillsammans ute på gården eller liknande.
Resten av gården är full av barn och föräldrar medan dessa barn är där själva. Idag kom de fram till oss och bad om nyckeln till cykelförrådet för att kunna få ut sin cykel. Maken såg till att cykel kom ut och hjälm kom på. Jag kan tycka att det kanske borde funnits en förälder där för att hjälpa till med detta.
Jag är väl trångsynt och jag är inte förälder till ett så pass stort barn ännu. Jag har ingen aning om varför det är som det är eller vad orsaken till att föräldrarna aldrig är med ute. Men jag vet att det aldrig är barnens fel....

Inga kommentarer: