Jasså tänka sig...

Många äldre präster, kanske framförallt min handledare, visar ofta på hur deras erfarenhet och rutin slår de nya prästerna med hästlängder. Det kan jag inte annat än att hålla med om. Det är svårt att ha fått rutin om man inte har varit präst så länge. Vi får lov att hålla i manuskript till griftetal och vigseltal eller be innantill ur handbok på begravningar. Det är något som underlättar för oss och kanske till och med är nödvändigt. En del saker sitter som rinnande vatten redan för mig (fridslysningen över kistan på begravningen och välsignelsen) och en del kanske kommer så småningom. Jag har ingen brådska.

Nu har min handledare dock varit på begravning. Där hade de en ung präst som officiant. Visserligen hade hon haft ett kort griftetal och visserligen hade hon tittat i handboken men hon hade förmedlat värme! Så pass... Det kanske inte är helt fel det heller.

Att göra saker på rutin är inte alltid helt hundra.