Backa runt hörn

När jag övningskörde hade jag en massa problem med att backa runt hörn. Det ville inte riktigt fungera för mig. Jag förstod inte varför jag var tvungen att lära mig det, hur ofta skulle jag få användning för det??? Samma sak var det med division. Båda sakerna har jag numera förstått vad jag har användning för. På senare år har det varit en hel del andra saker. Jag förstod inte riktigt varför man ska ha matchande krukor eller handdukar. Nu har jag kommit till insikt. Den senaste saken jag verkligen inte hade trott att jag skulle behöva kunna eller göra är att parkera en husvagn. Det borde i och för sig inte vara några problem, de är ju lite mindre än en buss. Men varför behöver jag nu lära mig detta? Jo, pojkvännen och jag ska (förhoppningsvis) på husvagnssemester. Ja, ni läste rätt.... Vi hade tänkt att ta oss till Peace and Love eftersom det är en festival där det faktiskt finns band som vi båda vill se och kanske framförallt Winnerbäck. Problemet är bara att vi är ute i lite dålig tid när det gäller boende och eftersom ingen av oss vill bo i tält och riskera att vakna av att någon ramlar, kissar eller kräks på oss tänkte vi hyra husvagn. Den jag ringde på idag var dock uthyrde så jag har mailat några andra och tagit reda på några telefonnummer så imorgon ska det ringas! Jag har lite svårt att få mitt huvud att fatta detta men det är det värt för att få se Winnerbäck tillsammans med älsklingen.

Pollen!

Jag tränar i vanliga fall ganska mycket och mår inte så bra när jag inte kan göra det. Jag har ju lite skruvad kroppsuppfattning ibland och den hålls på stången när jag tränar. Problemet de senaste dagarna eller kanske snarare veckorna, är att det har blivit någon slags pollenchock i staden. Jag väser när jag andas som det är och ögonen bara rinner. De tabletter jag äter gör mig jättetrött och trots dem så kliar hela ansiktet. Jag kan alltså inte träna just nu. Jag försöker och försöker men det slutar bara i elände. Lungorna orkar liksom inte. Jag tycker inte om det! Men jag tror att jag får hålla mig lite små lugn tills det värsta lagt sig. För även om jag går på gymmet så finns ju alla små pollenkorn (eller vad det nu är) i folks kläder och smyger sig in i annars så braiga miljöer.
Tur att pojkvännen gav mig en "modell för en dag" upplevelse häromdagen så jag kan kolla på de bilderna och intala mig själv på så sätt att det är okej att jag inte tränar lika mycket just nu. MEN! jag kommer fortsätta försöka...

Pimp my home!

Eller ja, pojkvännens hem. Hans lägenhet ska säljas och inför det ska den piffas. "Vi" (mest han) har tapetserat köket och nu är det vardagsrummets tur. Jag är en dålig flickvän eftersom jag inte klarar av varken spackellukten eller lukten av limmet som tapeterna sätts upp med. Jag får migrän, alltså har jag mest hjälpt till med förarbetet. Jag är också mer eller mindre ansvarig för piffandet så igår var vi på IKEA och köpte blommor, mattor och ramar. Vi köpte även fyra matchande krukor som dessutom matchar den kruka jag köpte för ett tag sen. Här hos mig har jag plockat ihop lite ditten och datten som ska till pojkvännen för att användas i piffningen. Detta ledda till att jag i morse stod på en stol i mitt sovrum spritt språngande naken och skruvade ner gardinstången. Det är tur att jag inte har någon insyn! Även föräldrarnas hem ska användas. Där ifrån hoppas vi på överkast, kuddar och utemöbler. Puh! Det kommer nog att bli jättefint när det är klart och då ska det säljas! Om ni vill se lite av resultatet i vardagsrummet finns det här.

En sån dag

Idag har jag en "sån" dag. Jag skulle helst av allt lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och verkligen inte sticka upp näsan. Äta choklad eller popcorn skulle kunna vara okej. Nu tillåter inte riktigt livet det, det ska tvättas och pluggas och helst träna. Fast det finns ju inget pass jag vill gå på! Och styrketräna vill jag inte... Och inte springa, det är för mycket pollen. Jag borde också ta mig till bibblan med lite böcker för att kunna lämna igen dem och låna om dem om några dagar. Det känns som ett väldigt stort projekt. Jag funderar också över om pojkvännen vill ha sitt PS3 till sitt hem när jag rör mig ditåt senare. Det känns otroligt jobbigt.... Kaffe kan jag inte dricka för min magkatarr är tillbaka med kraft så det kan jag inte använda för att muntra upp mig själv. Det är helt enkelt en sån dag. Jag tror att om någon kommer för nära finns det risk för att jag biter. Grrrr.....

Min mamma

Igår fyllde mamma år. Grattis grattis! Min mamma är en av mina idoler även om jag kan bli sjukt irriterad på henne ibland. Min mamma är en stark kvinna fast hon inte tror det. Hon tog sig ur ett väldigt dåligt och våldsamt förhållande med min pappa och dessutom lyckades hon hålla mig utanför det hela. Hon skyddade mig hela tiden. Efter det träffade hon "idioten" som hon tyvärr var tillsammans med i flera år men som hon senare sparkade ut. Nu är hon sedan tio år gift med min styvpappa och det är bra det. Mamma har klarat mer än många kvinnor har men jag tror att de som ser henne tror att hon haft en räkmacka hela livet. Hon är en mästare på diplomati och att se till att alla har det bra. Igår på hennes födelsedagsfest så var det viktigare att alla vi allergiker kan äta maten än något annat. (Laktosfri prinssestårta!!!!)
För ett år sedan fick jag frågan om en idol jag har i verkliga livet och då svarade jag mamma.
Puss mamma och grattis igen!!!!

Kall?

Min extra farmor dog just. Jag hörde det på telefonsvararen där mamma pratade in ett meddelande. Jag ringde genast mina systrar. De mådde så där, men de var inte ensamma i alla fall. Styvpappan satt på tåget men kom hem när jag pratade med mina systrar. Själv har jag, som vanligt, stängt av. Vad faaan är det för fel på mig? Varför kan jag inte känna något? Pojkvännen säger att det inte finns några rätt eller fel sätt att sörja på och jag vet att han har rätt och jag har sagt det själv till andra men ändå! Nu har jag alltså en begravning att "se fram" mot....

Oväntat

Idag när jag gick tidigt tidigt till pendeltåget (tio i sju gick det!) såg jag något ganska oväntat. Under spåren har NCC eller något liknande en arbetsplats. Från den dundrade det ut musik och det verkade som om det pågick någon slags morgongympa! Det stod en karl i mitten och alla andra stod runt omkring med ena foten fram och stretchade. Den synen gjorde att det faktiskt kändes mycket lättare att pallra mig vidare. Den gjorde mig liksom glad på något sätt.