Bröllopsyra!

De två senaste helgerna har jag varit på två fantastiska bröllop. Det har varit helt fantastiskt och underbart!!! Jag har gråtit massa av lycka, en oerhörd massa.
På det förra helgen var jag toastmadame och höll ordning på festen med god hjälp av en annan madame och en vuvuzela. Det var en massa jobb men oerhört roligt. Festen var fantastisk och det enda lilla molnet på min himmel var att jag hostade så mycket att jag inte kunde dansa till det fantastiska bandet. De finns tydligen på Spotify så jag tipsar om dem: Scaramanga heter dem. Lyssna och njut. Svensk SKA på hög nivå! Bruden och brudgummen strålade som sig bör och var oerhört vackra.
Helgens bröllop var lika strålande! Där var jag vigselpräst (ooohhh). Det var fantastiskt. Men det är svårt att viga sina vänner. Jag grät ju när de kom in och var kanske inte den klippa som paret behöver. Jag fick bruden att gråta ännu mer. Så kan det gå. Det var vigsel med mässa (återigen ooohhh) och jag kan meddela att prefationen till vigsel är inte den lättaste. Jag sjöng fel mitt i alla tårar och nervositet men så kan det gå! De blev gifta i alla fall.
De var så ofantligt vackra och även denna gång var festen och maten helt fantastisk. Brudvalsen var till "Nothing else matters" med Metallica så till och med sambon och jag deltog i dansen efter en stund. (Bruden har bloggat om bröllopet så det finns lite bilder på hur vackra de var här)
Jag älskar glädjen på bröllop. Jag älskar hur paren strålar och är vackra inifrån och ut. Det har varit två fantastiska helger. Helt fantastiska!!!!


Bara som en extra lite info så har jag startat ytterligare en blogg. Om ni går in här kommer ni kanske att förstå varför.... Ni är oerhört välkomna även dit.

Sånt här tycker jag är roligt i alla fall.

Denna lilla video satte ett leende på mina läppar efter en ganska hektisk dag. Fantastisk på så många sätt enligt mig. Hoppas ni också ler.

Dem finaste

Dem finaste klarar av mig. De står ut med mig när migränen sköljer över mig som ett vattenfall och jag inte kan prata. De finaste finns hos mig när illamåendet gör att jag kräks på olämpliga ställen och klappar mig på ryggen.
De finaste står ut med att höra min klagosång och mitt tycksynd om och tycker faktiskt synd om mig fast det är för hundrade gången i ordningen något roligt ställs in för att jag inte kan stå på benen. De finaste frågar dagen efter hur jag mår och låter dagen gå lite långsammare eftersom jag inte riktigt är ikapp ännu efter värk och starka tabletter. De förstår att dagen får vara lite annorlunda de dagarna.
Dem finaste gör att jag ändå står ut när migränen drabbar mig i ett och ett halvt dygn som den gjorde i helgen. Det är tur att de finns.

Klagosång

Jag är superförkyld. Det känns lite eländigt. Igår tänkte jag att det nog inte var så farligt och tog mig till jobbet i alla fall. Det borde jag nog inte ha gjort. Igår kväll var jag riktigt eländig och natten har inte varit jättekul. Så nu sitter jag hemma i soffan. Jag ska ha begravning om några timmar så planen är att bli hyfsat frisk tills dess. Eller i alla fall ha en röst och inte snora hela tiden. Vore kul om jag kunde ta mig igenom det hela utan större problem. Det är ju en av delarna med det här jobbet. Har man något viktigt som ska göras är det bara att göra det. Det är tur att det finns näsdroppar, te och astmamedicin. Det är också extrem tur att jag ska ha med mig församlingens praktikant till begravningen så att hon kan ta med sig min handbok och mitt griftetal till begravningen. (Det roligaste är väl att praktikanten är dubbelt så gammal som jag men men)

Viskleken

I förmiddags ringde min mamma. Sambon låg fortfarande och sov så mamma viskade när jag svarade. Varför hon viskade är bortom mig. Det var ju jag som var där sambon sov, inte hon. Men visst är det så vi gör? Är någon på bibblan så viskar vi också för att inte störa. Nog för att man inte ska skrika eftersom det kan höras igenom telefonen men viskandet är väl lite överdrivet. Jag fascineras av sådana saker. Varför vi gör saker som egentligen inte är logiska. Det här är väl kanske bara en del av allt det ologiska vi gör för att vara medkännande och logiska.

Hemmavid

Mer och mer hemkär blir jag. Jag trivs så oerhört bra här hemma med min fine sambo. Jag låg och funderade över det idag när jag låg och läste på soffan. Samtidigt satt sambon bredvid och fixade med våra semester bilder. Innan dess hade vi varit ute och gått i över en timme och pratat om ditten och datten. Det kanske är det som är grejen när man är ledig när man inte är på jobbet. Tidigare har jag ju varit tvungen att jobba när jag inte pluggat så helgerna som inte varit uppbokade av jobb har varit få och fullspäckade för att hinna göra allt annat man vill göra. Jag fascineras av det här. Ledigheten. Den är fin den.

Back in blogging

Nu har jag varit borta länge. Jag har varit på läger i två veckor och sedan på en veckas välförtjänt semester i Grekland. Jag funderade på om jag skulle kunna sammanfatta dessa veckor men jag tror inte att det går.
Jag älskade att vara på läger men så älskar jag också att få jobba med konfirmander och ungdomar. De lämnar stora hål av kärlek och längtan efter sig när jag inte får vara med dem mera. Jag jobbar på att bli ungdomsprästen i församlingen, vi får ser hur det går.... Jag älskar att se dem växa, bli två meter långa och blomstra under tiden vi får dela med varandra. Jag kunde tyvärr inte vara med på konfirmationen eftersom då hade vår resa redan börjat. Jag tänkte på dem varje sekund de var igång i alla fall!
Resan var varm och skön. Jag älskar känslan av att kunna kasta mig ner i vattnet utan att frysa. När känslan av det varma salta vattnet låter en guppa med. Jag är dock inte helt anpassad till 40 graders värme men det gick bra. Sambon brände sig inte heller alltför illa! Det är alltid positivt. Men igår på väg hem kändes det otroligt skönt. Jag har knappt varit hemma på tre veckor så att bara ligga i soffan och äta makaroner, gluffa popcorn och titta på "Hitta Nemo" kändes underbart. Nu har vi tvättat ett berg tvätt (eller snarare sambon, jag fick sova vidare) och dammsugit samt varit och handlat. Ikväll kommer några få vänner över och äter kräftor med oss. Det ska också bli mysigt.