Trist

"Alla" andra på kontoret (typ alla utom kyrkoherden som är någon annanstans) är på projektsgruppsmöten i den andra kyrkan. Eftersom jag inte ska vara kvar så länge till har jag inte någon grupp. Jag behöver inte vara med. Alltså sitter jag själv kvar på kontoret. Känns väldigt ensamt och trist. Jag vill också vara en del. Det intressanta är att jag inser att många adjunkter har det så här hela sitt år. De får inte riktigt vara med, de är inte en del av församlingen. Jag har varit en del av församlingen hela tiden fram till nu. Det värmer. Jag hade avslutande samtal med kyrkoherden igår också och det kändes bra. Jag berättade om den konflikt jag haft med min kollega och vi diskuterade varför jag inte fått någon tjänst så nu känns allt bättre. Inte bra, för jag oroar mig lite fortfarande, men bättre i alla fall.
Nu är det enda molnet på min himmel att jag har massa mensvärk. Fast det finns ju en ganska enkel lösning på det, värktablett och godis. Skönt när problemen inte är värre än så!