Unna sig

När jag var på gymmet och sprang i förmiddags var det någonslags morgontv igång. Där pratade de om att unna sig. Ett av alternativen var att man "får" äta chips om man springer tre kilometer. Eller att man kan få unna sig att slappa i soffan efter en jobbig dag. Jag gillar att unna mig saker men jag gillar nog inte att kalla dem för det. Jag springer gärna och tränar också gärna. Jag gör det delvis för att inte få konstiga tankar om maten jag äter och jag gör det delvis för att känna att kroppen mår bra. Mina axlar och min rygg trivs verkligen inte när jag inte tränar. Sen trivs inte huvudet heller om jag inte tränar. Med träningen kommer endorfiner och gör att jag kanske inte kommer att behöva medicinen lika regelbundet. Men jag vet inte om jag gör det för att kunna unna mig...
Är då träningen det jag unnar mig? Nej. Om jag anser att det är något jag unnar mig så blir det ju samtidigt något jag enkelt kan prioritera bort och så är det ju verkligen inte. Det är ju något jag behöver och vill göra, varför då inte bara göra det i stället för att göra en omskrivning av det? Detsamma gäller för mig när det kommer till mat. Om jag anser att mat är något man unnar sig kan det smyga sig sakta från godsaker som kakor (chips är inget för mig) till att bli typ middag som är något man unnar sig. Så kan vi inte ha det.
Men hur tänker jag då? Jag tror att vi ska göra det som är bra för oss. Träna för att det är bra för oss, äta för att det är bra för oss och ta en kaka med jämna mellanrum för att det är bra för oss!