Julkänsla

I min familj har julen alltid varit en högtid med en massa blandade känslor. Min morfar dog när mamma var 14 dagen innan julafton efter det att hon och han hade bråkat kvällen innan som det så lätt blir så där dagarna innan jul. Hon har alltså mått lite småtaskigt dagarna innan jul och på samma sätt har min mormor inte heller haft någon riktig julkänsla. En av våra jultraditioner när jag var liten var att vi på kvällen den 23 åkte till morfars grav och pratade lite med honom. För mig var det länge ett riktigt tecken på att det snart var julafton. I år har jag lovat mamma att jag ska ta med henne till graven så att vi kan prata lite med morfar och numera även mormor. Styvpappan har sagt att han ska skjutsa oss. För mig blev julen annorlunda när mina föräldrar skilde sig. Jag firade alla jular utom en med mamma för det var där kusinerna och mormor fortfarande fanns och jag som så många andra skilsmässobarn hade dåligt samvete för att jag inte var med pappa. Jag var alltid lite rädd att han skulle vara själv, även om han intygade att det inte var någon fara med honom, han jobbade ju ändå! För åtta år sedan hade jag nog den jobbigaste julen hittills. Pappa hade varit död i ungefär två månader och jag hade varit hemma i ungefär en månad. Såren i mitt inre var stora och blödande och jag klarade inte riktigt av att ta hand om mig själv eller någonting omkring mig. Det året var alla förstående men att känslan håller i sig i många många år är det inte alltid många som tänker på. Flera år har jag bråkat för fullt med mina föräldrar dagen innan julafton eller på själva julafton som ett sätt att släppa ut lite av den sorg och saknad som legat och pyrt i mitt inre. Stackars styvpappan är van vid julpippror som systrarna har medan mamma och jag ibland mer kan jämföras med två tårdränkta zombies när julen väl infinner sig. Imorgon kommer jag att få vakna med pojkvännen och mysa med honom, något som känns så välsignat och underbart. Vi åker sedan till våra respektive familjer och gravar för att sedan mötas upp igen på kvällen. Jag hoppas att jag genom att faktiskt ha insett varför jag blir så sur på julen (sorg) att jag kan ta mig förbi det och fira den som sig bör. Bara vetskapen om att julnattsmässan väntar mig i slutet av dagen bär mig vidare och gör mig starkare. Även om det alltid är någon som fattas.... (Pappa jag älskar dig och saknar dig!)

God jul!