Fick ett samtal söder ifrån idag. En av mina vänner ligger svårt sjuk på sjukhuset. Hon har fått livmoder och äggstockscancer.... Det gör så ont att inte kunna göra något och vara här och inte där. Hon har inte mått särskilt bra på senare tid men har blivit avfärdad gång på gång av sjukvården. Till slut gick det inte mer i lördags utan en annan vän tog med henne in akut till sjukhuset. Där la de in henne direkt och nu ligger hon på en intensivvårdsavdelning och får inte ta emot besök. Jag förstår verkligen inte. Jag känner mig så fruktansvärt arg och samtidigt tom. Det är nu det är skönt att vara praktikant för jag hade inte kunnat stå och prata om Guds nåd idag. Jag vet att den finns men det går bara inte.... Det enda jag kan göra är att be och det tänker jag göra med intensitet och kraft!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar