Det gör det bara värre

Jag pratade med min nuvarande kyrkoherde igår. Hon hade strukit mig från höstens alla gudstjänster för hon var så övertygad om att jag skulle få den ena av tjänsterna. De hade nästan sagt det till henne när de pratades vid. Men vi vet ju att så inte blev fallet. Hon var uppriktigt förvånad. Vår enda lösning på varför det blev som det blev är att jag inte kan tillträda just när de behövde. De hade frågat henne om de kunde få flytta min adjunktstid till dem och hon sa ja. Jag hade också sagt ja. Då är det bara stiftet som kan ha sagt nej.
Kan det verkligen vara så? Tycker de att de resterande sex veckorna det handlar om är så viktiga att de förnekar mig en tjänst? En tjänst där jag skulle passa sjukt bra? Det enda det betyder är ju att de får lov att betala min lön ytterligare lite längre.
Man skulle kunna tro att denna känsla av att jag verkligen var bland de sista inför den tjänsten skulle göra att jag kände mig lite bättre till mods men så är verkligen inte fallet. Jag känner mig bara oerhört snuvad på tjänsten och uppriktigt sagt lite orättvist behandlad.
Tur att mina föräldrar sagt till mig sedan jag var liten att livet är orättvist!