Min barndomssomrar

Jag har varit på semester. Vi åkte ut i skärgården hela klanen. Föräldrarna, kusinerna, kusinbarn, faster och farbror och alla respektive utom min man.
Ärtan var med. Vi bodde i samma hus som jag bodde i med min mamma, pappa och kusin för en herrans massa år sedan. Det finns på film. Maken och jag såg filmen ganska nyligen. Det är den enda film som finns på min pappa. Jag kunde återigen höra hans röst. Det var konstigt. Han lät inte som jag mindes honom.
Men när vi var ute på ön var det som om han var med mig hela tiden. Han fanns där när Ärtan badade i havet för första gången. Han fanns där när jag visade Ärtan blåbär. Han fanns där. Han finns alltid där men det blev så påtagligt när jag var på ett ställe jag inte varit på sedan mina barndomssomrar.
Jag känner att jag måste åka dit igen om några år när Ärtan är större. När jag kan prata med honom om mammas pappa och han kanske förstår.