Jag har alltid drömt storslaget. Innan vi flyttade till den lägenhet där vi bor nu drömde jag om nyproducerat med mycket trevliga tillval. Det har vi nu. Nu har jag fortsatt drömma. Jag ser mig omkring i lägenheten och känner mig instängd. Sedan Ärtan kom känns det trångt. Innan dess hade vi hans rum som avlastningsrum. Där inne stod mina böcker som nu är utrensade. Där ställde vi också allt annat som inte fick en naturlig plats i lägenheten. Så kan vi inte ha det nu. Nu inser jag makens kommentar om det dåliga förvaringsutrymmet i lägenheten. Alltså drömmer jag mig bort. Jag spanar på radhus och längtar.
I helgen hittade jag ett jag blev kär i. Massa smart förvaring, bra tomt och ett superbra område. Men verkligheten slår ofta tillbaka. Vi har inte råd med det just nu. Det funkar inte. Inte när jag är mammaledig och vi inte vet var och om jag har ett jobb efter jul....
Trist. Men jag fortsätter drömma. Kanske till och med ska drömma lite större. Snickarglädje och sekelskifte någon???
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar