Moral

Idag hade det varit väldigt lätt att sjuka sig från jobbet. Jag är dunderförkyld och näsan bara rinner och rinner, när den inte bestämmer sig för att vara helt igentäppt. Huva. Jag ska dessutom köra konstiga linjer ut i skogen som jag faktiskt inte är helt hundra på att jag hittar. Så idag skulle det vara väldigt enkelt att bara lägga mig i sängen och tycka lite synd om mig själv. Men NEJ! Jag ska ta mig till jobbet. Jag kan ju inte vara så vek. Så nu har jag preparerat mig med Lemsip, grönt te och kaffe. Näsdroppar och näsdukar har packats ner i mina fickor och mina stackars passagerare får skylla sig själva för att de åker med mig. Ha.

Vinster och förluster

You win some and you lose some... Det sägs så i alla fall. Jag har vunnit och nog förlorat en del de senaste åren. Vad är det då jag har förlorat och vunnet? Jo vänner..... Jag har väl framförallt vunnit vänner och det är det som är det viktiga men en del har nog glidit iväg också. En del som jag trodde kanske alltid skulle finnas kvar har försvunnit iväg. En del andra som jag vill ska vara kvar glider sakta sakta ifrån mig samtidigt som jag håller i för allt vad tygen håller. Sen finns det de vänner som jag bara träffar ibland men som samtidigt betyder så mycket. Dem jag kan vara mig själv med hela tiden och inte behöver fundera så mycket över. Det känns alltid som om det var igår vi sågs och det behövs inga förklaringar varför vi inte har hörts på länge länge. De vänner jag vunnit på senare år är även de speciella. De vänner man får i så kallad vuxen ålder får man på något sätt på en annan nivå. Jag har hittat mina vänner på de mest olika ställen, på posten, på dansen, på jobbet, skolan och så vidare och så vidare. Jag tycker inte att man kan ha för många vänner men jag tycker definitivt att man kan ha för lite tid för sina vänner.....

Felknullad från början...

Det sa i alla fall ett av mina ex att jag är. Att det blev något fel redan där eftersom det är så mycket fel på mig. Jag kan ibland vara benägen att hålla med. Jag menar, hur funktionsduglig är jag egentligen???? Jag har astma, migrän, stressmage, whiplash och så vidare. Är det inte det ena så är det det andra. Så har det i alla fall varit i helgen. Det kalla vädret och att stå ute och nattvandra gjorde att min astma tyckte att det var dags att spöka lite. En massa puffar och en hel del hostande har det blivit. I natt satt jag och sov en stund för att inte väcka pojkvännen av allt hostande. Sen har vi migränen. Den visade sitt mycket elaka huvud igår och det ordentligt. Jag vaknade när det var nästan dags att gå upp av en ohyglig smärta. "Hmm, det här hade jag inte tänkt mig" tänkte jag någonstans innanför smärthjälmen. Efter ett försök att resa mig och hämta mina tabletter insåg jag att det inte var aktuellt. Jag skakade alltså liv i pojkvännen som låg och sov så sött bredvid mig. Det tog en liten liten stund innan han förstod vad jag ville eftersom jag inte riktigt kan prata när det gör så där ont. Jag mer gnydde, pekade och gurglade men han kom ganska kvickt på vad problemet var. Han hämtade tablett, kall handduk och hällde i mig lite vatten. Sen somnade jag om. Fyra timmar senare vaknade jag återigen till liv. Dags för ny tablett och så skickade jag iväg pojkvännen till apoteket med en fullmakt att hämta ut lite mer heavy duty stuff. Ungefär fyra timmar efter det vaknade jag igen och gick faktiskt upp. Det hela hade dock satt sina spår eftersom jag frågade pojkvännen exakt samma fråga med fem minuters mellanrum och inte hade det minsta lilla minne av att jag hade frågat. Hmm..... Efter hela fem timmars vaken tillvaro slocknade jag igen och sov tolv timmar till. Nu har jag bara den där mysiga känslan av att någon stått och slagit på mitt huvud med ett baseballträ men det går nog över såsmåningom det med.

Usch och fy

Igår träffade jag två fina tjejer och då fick jag kunskap som jag inte är helt säker på att jag ville ha. Eller jo det ville jag visst det men nu känner jag mig väldigt bekymrad. Vi pratade bland annat om tillsatser i mat. Jag har i min enfald trott att det finns saker i godis och liknande men att vi har hyfsat bra mat i övrigt här i Sverige. Okej, jag förstår också att det inte är ost i ostbågar men det är liksom smällar man får ta. Men att det var ungefär SJU tillsatser i vanlig rökt skinka trodde jag inte. Att skinkan dessutom inte ens varit i närheten av en rökmaskin gör faktiskt det hela ännu värre. Behöver vi verkligen de här sju tillsatserna? En av dem fanns till exempel bara för att skinkan skulle vara jämnröd över hela biten, är det verkligen viktigt????? Samma sak med vissa sorters oliver i vatten. Hur kan det finnas tillsatser i oliver i vatten kan man då fråga sig. Jo men oliverna måste ju vara jämnsvarta.... Självklart. Jag fick även berättat för mig det jag alltid misstänkt men som nu blev fakta att dyrar mat var bättre. Euroshopper ketschup är läskig med massa tillsatser i stället för tomater med Heinz och Felix inte har några tillsatser. Så inte nog med att man när man är fattig (av olika anledningar) inte har råd att köpa lika bra frukt och lika bra bröd man blir dessutom förgiftad av ketschupen! Snacka om klasskillnad. "Vill du ha giftfri eller förgiftad mat?" "Nej jag tar nog den förgiftade, jag har inte råd med annat, mitt liv är ändå så eländigt så vad gör det om jag tar och dör i förtid av ketschupen också....."

Ska nog låna boken och läsa på ordentligt......

Hihi

Följande historia hörde jag Elisabeth Höglund (hon med håret) berätta på radio idag.

Jungfru Maria och Sankte Per sitter i himlen och pratar och tittar ner mot jorden. Helt plötsligt när de sitter där och tittar så sprängs en korvvagn på jorden. Korvarna flyger åt alla håll och kanter av explosionen och några av dem skjuts till och med ut i rymden och upp mot himlen. En av korvarna landar framför fötterna på Jungfru Maria och Sankte Per. Ingen av dem har sett en korv tidigare så de tittar förvånat på den.
- Vad tror du att det här är för något Maria? frågar Sankte Per
- Hmm, om det inte vore för trådarna i båda ändar så skulle det kunna vara Helig Ande.


Hihihhi.

Bostad

Det kan vara mer eller mindre kul att leta bostad, dels beroende på situationen och dels beroende på staden. När jag letade bostad förrförra året var det på grund av situationen som det inte var så himla kul, nu handlar det mer om staden och om finanskrisen. Pojkvännen och jag har börjat prata om att vi ska slå våra påsar ihop (dock utan vovve och utan skinsoffor) och letar därmed ett gemensamt boende. Att göra det i den här staden utan att sätta kaffet titt som tätt i halsen är inte det lättaste. Vilka fantasipriser det rör sig om! Det är som om de tror att man inte ens ska lyfta på ögonbrynen åt att de (mäklarna, säljarna, jag vet inte) åt att en ganska liten lägenhet nära stan är värd det de tycker att den är värd. Min lägenhet nu ligger ju vääääääldigt centralt men har (som ni kanske förstått från tidigare inlägg) den egenheten att det blåser in från fönstren och kanske inte är den mest moderna.... Skulle jag få för mig att köpa en lägenhet här i närheten i samma skick skulle jag få betala dyra pengar och det tycker jag inte att det är värt. Så pojkvännen och jag tittar lite utanför stan. Vårt enda krav är att det ska vara tunnelbana dit och inte "bara" bussar, vi kan för myket om busstrafiken för att lita på den.... Så nu letas det och "Hemnetas" det och spänningen är olidlig!

Kompromisser och drömmar

Jag har alltid haft många drömmar, har alltid velat mycket. Det är kanske därför jag fortfarande pluggar och inte riktigt kommit igång med "det riktiga" livet. Jag har dock insett att jag måste börja kompromissa. Jag kommer nog inte kunna/hinna med allt det jag drömt om, jag måste börja kompromissa. Jag har alltid tänkt att jag ska bli mamma när jag är 28 (både mamma och mormor blev det, alltså en bra ålder), så kommer det nog inte att bli, det känns lite stressigt. Jag har drömt om att jag ska jobba som präst inom utlandsstyrkorna i mission men frågan är hur man gör med eventuellt familjeliv. Jag drömmer om att jobba mycket utomlands överlag men hur går det då med pojkvännen och hans jobb? Jag har andra drömmar som kanske inte låter så stora men som jag ändå drömmer om. Jag drömmer om att bo i en hyfsat nyproducerad lägenhet där det inte drar från fönstren och där diskbänken går mig högre än knävecken. Är det något jag kanske måste kompromissa med? Bostadskris och allt. Jag vill så otroligt mycket och funderar över vilka jag måste vara beredd på att kompromissa om och med. Vilka vill jag kompromissa med? Jag när ju en dröm sedan många år om att ha hund och kunna tävla och träna med den och det har jag varit tvungen att kompromissa med länge nu. Frågan är om det är en dröm som jag är beredd att kanske försaka eller kompromissa med. Det är ju inte helt förenligt med mina andra drömmar heller.... Och pojkvännen är mycket anti hela idén med husdjur, framförallt hund (han gav med sig på iller i ett svagt ögonblick tills jag insåg att de inte blir helt rumsrena, usch!). Vilka är då de drömmar som gör mig till den jag är och vilka är dem jag helt enkelt måste ge upp?