Stackars sambon

Det är inte lätt för sambon med en uttråkad Lunkentuss. Jag har fortfarande lite feber och gårdagens utflykt till ICA gjorde att jag var tvungen att sova i två timmar efteråt. Idag mår jag visserligen lite bättre. Sambon har fått ta emot en del huff och gruff de senaste dagarna. Igår gjorde han misstaget att retas med mig och det skulle han inte gjort. Jag knuffade sonika iväg honom genom köket och gick och la mig, igen. Han har också skickats ut att köpa pumpakärnor och frukt. Pumpakärnorna skulle helst vara ekologiska dessutom och frukten god. Han lyckades dock utmärkt med båda. Igår tog han sig dessutom upp vid ett (han kommer hem från jobbet vid sju) för att hålla mig sällskap. Han springer och fixar dricka och hämtar kakor, värktabletter och astmamedicin. Nu ligger han och tar igen sig från nattens jobb och jag blir än mer uttråkad. Stackars sambon, det blir inte lätt för honom när han vaknar att underhålla en uttråkad Lunkentuss........

Vad gör man en sjukdag?

Idag har det varit jättefint väder ute och varmt och skönt. Jag har legat inne. Jag har fortfarande ont i huvudet och har lite feber. För att inte dö av tristess såg jag en film jag fått låna av en vän. Delar av den fick mig att gråta av skratt och därför tänkte jag bjuda er på den.

Down and out

Sambon drabbades förra veckan av en influensa (med eller utan svin, vem vet) och var riktigt dålig här hemma. Så pass dålig att jag knappt vågade lämna hemmet i fall det skulle bli värre. Jag satte både honom och mig i en liten karantän. Han är nu uppe på benen igen men är kanske inte helt hundra ännu. Nu är det därför min tur. Igår när jag jobbade slog huvudvärken till och när jag kom hem var jag genomsvettig och yr. Efter att ha stupat i säng vaknade jag imorse och trodde att någon stod och slog mig på ögat. Det var det som tur var ingen som gjorde men ändå. Jag tog tempen och lite feber hade jag ju men jag tänkte att det går nog över. (För man brukar ju bli friskare av att springa runt i livet) Men när jag kom ut ur duschen insåg jag att jag var besegrad. Jag har väldigt låg kroppstemperatur annars så sambon märker kanske inte hur varmt det känns för mig och jag är ju i ärlighetens namn inte i närheten av hur dålig han var. Men nu ligger jag här, dricker saft, svettas och har ont i huvudet och bara hoppas jag hinner bli prima vara tills bröllopet vi ska på i helgen.....

Hur visste de det?

Jag fick en kommentar här på bloggen idag som fascinerar mig. Jag har ju i och för sig lagt ut mitt liv här på bloggen till allmän beskådan men jag har väl liksom tänkt mig att ni som läser detta mer eller mindre känner mig.... Men hur i hela fridens namn visste Svenska kyrkans valkansli om att jag skriver här????? Jag förstår ju vad de sökt på men jag har inte anmält mig till några bloggportaler eller liknande. Skumt. Det är verkligen "Storebror ser dig. Hmm...
Här nedan är själva kommentaren.




Vi har sett att du skriver om samhälls- och livsåskådningsfrågor.
Den 20 september är det kyrkoval i Svenska kyrkan.
5, 6 miljoner medlemmar är röstberättigade.
Får vi förse dig med aktuell information om kyrkovalet och om Svenska kyrkan?
Hör då av dig till kyrkoval@svenskakyrkan.se. Skriv Bloggare i ämnesfältet. Hälsningar från Svenska kyrkans valkansli i Uppsala.

Lite inskränkt?

Jag kanske är lite inskränkt, jag vet inte. Igår när jag var på gudstjänst var det en liten grabb som sprang omkring och kikade på folk och åt chokladkaka, inget fel med det. Mitt problem uppstod snarast när mamman plockade upp den lille grabben i famnen och började amma i kyrkbänken! Jag har två problem med det här. 1) Jag anser personligen, och det är bara min åsikt ingen annan behöver hålla med, att när ungarna kan springa runt och äta chokladkaka skulle man ha slutat amma för längesen! Jag tycker verkligen inte att man ska kunna artikulera att man vill amma. 2) Kunde hon inte gått ut i vapenhuset? (den delen i kyrkan mellan ytterdörren och dörren in i själva kyrkrummet). Jag är inte helt vrång eftersom jag anser att hade den lille varit typ två månader och helt hysterisk hade jag förstått om hon hade ammat. Men inte nu.... Hmm... Är jag helt vrång? Är jag helt inskränkt? Hjälp!


PS. Vad tycker ni om min nya design på bloggen?

Samboskap

Nu har vi levt tillsammans i min inte alltför stora lägenhet i ungefär tre veckor. Det har gått väldigt bra förutom att jag fått lite panik med jämna mellanrum över de kartonger och kassar som ännu inte riktigt fått någonstans att bo. Vi håller också så sakteliga på att vänja oss vid att bara fnutta runt när den andra är hemma. Man kan ju trots allt inte göra saker tillsammans hela tiden. Jag är van vid att vara själv delar av tiden precis som sambon men just nu har vi verkligen samma samma tider. Vi har till och med åkt samma nattbuss hem från jobbet. Det är absolut inget fel i det men båda har ju behov av att göra sina grejer. Jag vill sitta och läsa mina bloggar, forum och annat, han samma sak. Då blir det ju lite jobbigt med bara en dator med Internet. Sen har jag varit extremt tråkig de senaste dagarna då jag tagit tag i det absolut sista för min examen, den förhatliga portfoliouppgiften, så jag har bara suttit och svurit och skrivit. För att inte bara ha tråkigt spelar vi i alla fall Batman ihop på PS3:an och igår spelade vi till och med analogt spel (som jag lät sambon vinna, ha!)
Självklart har vi inte helt samma vanor vid hur ofta saker ska plockas undan eller det ska diskas, dammsugas eller andra roliga uppgifter men jag tror att det löser sig. Rak kommunikation som jag sa till H häromdagen. De små problemen vägs då snabbt upp när jag inser att jag har en underbar sambo som kan hjälpa mig få fram min rakhyvel som ramlat in under badkaret och som jag inte når!

Det perfekta mellanmålet

Jag letar efter det perfekta mellanmålet. Jag behöver något jag kan äta snabbt som inte behöver värmas när mitt blodsocker är på väg ner. Matrasttiderna är inte alltid helt logiska på mitt jobb. Det ska helt enkelt vara ett bussvänligt mellanmål. Jag har på senare tid provat att ha med mig olika varianter av barnmatsefterrätter. Det är något jag började med när jag spelade teater och det funkar faktiskt ganska bra. De är goda, har inget tillsatt socker och mättar riktigt bra. Det känns dock lite dyrt (hur ska det gå när jag väl får barn? Tur jag har en mixer) eftersom jag behöver två stycken per pass i regel för att hålla humöret uppe. Jag har därför gått över till barnmatsgröt. Mild fullkornsgröt med päron, äpple och hallon är det som är grejen just nu. Inte lika gott men lite mer mättande och det håller ju sig i bussen även om det blir tokvarmt och det är en fördel. Jag har även skaffat mig en lång plastsked från ett fik som jag har med mig så jag kan äta mina mellanmål på diverse ställen och bryggor. Men om ni har några andra bra förslag på mellanmål som håller sig i värmen och inte innehåller mjölk och kan ätas kalla får ni väldigt gärna höra av er!