Skapa minnen!

Även om Ärtan verkligen inte kommer komma ihåg något av vad som händer runt omkring honom nu försöker jag skapa minnen. Jag tänker att om vi tar en massa foton och berättar senare kommer det att bli ett minne ändå.
Idag var en sådan dag. Jag tänkte att vi skulle åka pulka för första gången. Det hade äntligen kommit lite snö. Jag klädde på Ärtan i varma kläder och tog själv på mig överdragsbrallor. Det ska man ha när man åker pulka med sin son. Så gick vi ut. Sonen verkade lite tveksam till snön som föll. När vi satte honom i pulkan uppvisade han ingen jätteentusiasm direkt. Det hade han gjort tidigare på dagen när han åkte i vardagsrummet. Jag sprang lite och drog omkring honom. Ingen reaktion. Sen tyckte jag att han skulle åka i backe. Jag hade en liten kulle på span men maken övertygade mig om en annan kulle. Vi gick bara upp en liten bit och jag stod kvar nästan längst ned för att ta emot. Maken gick upp och släppte. Sonen såg föga road ut. Sen tog jag emot och då välte pulkan! Katastrof!
Sonen grät argt och ledset på samma gång och vi hade glömt nappen. Efter en stund lugnade han ner sig och vi drog vidare. Vi plockade upp honom ur pulkan för att han skulle få sitta i snön och sparka. Total ilska! Skor är tydligen inte hans grej..... Eller kyla.
Vi tog en liten promenad till och då somnade han. Jag tror inte att vi kan räkna detta som en hit. Men ett minne blev det i alla fall.... Bättre lycka nästa gång!