Karriärval

Flera av mina vänner står liksom jag inför karriärval nu. De som prästvigdes tillsammans med mig börjar söka tjänster och det är flera andra som också funderar över att byta väg här i livet. Det är inte alltid lätt. Ska man våga ta steget om man faktiskt redan har en fast tjänst? Vad händer om ens kollegor får veta att man sökt en annan tjänst och att man inte fått den? Hur reagerar de? Hur reagerar man själv?
Det är lite knepigt. Jag har inget val utan måste söka tjänster snart. Jag är ju bara anställd av stiftet för 18 månader som längst men helst bara 12 månader. Nu kommer i och för sig en föräldraledighet mitt i alltihopa men det är ändå läge att börja sondera terrängen. Jag tror att det är bra på sätt och vis att tvingas ut i det hela. Jag kan inte bara stagnera utan måste ta aktiva beslut. Sen hur de besluten ser ut är det ingen som riktigt vet ännu. Jag kanske väljer att söka tjänster som är helt annorlunda än den jag har nu eller en som är ganska lik. Antagligen måste jag söka alla tjänster som dyker upp eftersom de inte är så många men man kan ju önska.
Känslan av maktlöshet när man står där inför valmöjligheten är kanske ännu större än när man inte ens har något val. De flesta andra val man gör i livet kan man påverka på något sätt men när man söker jobb ligger det verkligen utanför ens egen kontroll. Jag kan göra mitt bästa för att visa upp en bra sida och visa mig som en fantastisk person men jag kanske ändå inte är det de letar efter. Min person kanske inte smälter in. Även om jag tycker det. Känslan av avvisande är ungefär som den när man öppnar sitt hjärta för någon som sedan avböjer ens hjärta.
Så jag är lite rädd. Men nog ska jag våga. Klart jag vågar!