Magiskt

Det skulle vara så oerhört svårt för mig att beskriva det senaste året. Det har varit magiskt. I januari förra året förlovade vi oss, kanske inte helt otippat. Jag har sällan känt mig så fin som när jag fick på mig min ny-gamla förlovningsring som jag ärvt av mormor. Några dagar efteråt fick jag stolt visa upp den på årets första, men inte sista, bröllop. Snön gnistrade och det var som i en saga.
Sen försvann våren i stormsteg med fantastiska resor bland annat till Berlin, Bryssel och Rom. Snart var det dags för prästvigningen. Det var onekligen en fantastisk dag. Jag grät av lycka och känsla av stordåd. Att äntligen vara i mål! Eller kanske snarare, att äntligen vara framme vid startlinjen!
Bara några få dagar efter vigningen, på min födelsedag, gjorde vi testet. Se där, ett efterlängtat och önskat plus. Jag trodde att det skulle ta mycket längre tid och att all stress kring vigningen skulle ha intet gjort det men icke.
Sommaren insåg jag igår att jag sovit bort. Jag var dödstrött eftersom jag börjat på nytt jobb och dödstrött eftersom jag var nygravid. Men jag har en svävande bild av att det var varmt. I alla fall när vi var i Borlänge.
Sen var det två fantastiska bröllop i slutet av sommaren, ett där jag var toastmadame och ett där jag var officiant. Det var fint, fantastiskt och magiskt.
Hösten och jobbet gjorde att tiden flög förbi. Magen växte och snart började jag känna av att någon bökade runt där inne.Visa saker trivs han med, andra inte.
I novembermörkret blev saker och ting mycket ljusare när Knoddas föddes. Han var pytteliten och underbar. Att ha följt honom från fröet i magen gör allting mycket större och hans ankomst så oerhört mycket viktigare på något sätt.
Sen kom julen med allt vad det innebär för en präst. Att få fira julnattsmässan var onekligen en välsignelse. Jag älskad det! Även om jag hade svårt att vara vaken.
Bara veckan efter, på nyårsafton, avslutades året på bästa tänkbara sätt. Sambon gick från att vara sambo till min äkte make! Det var oerhört fantastiskt och magiskt. Hela dagen blev som vi hade önskat. Vi var omtumlade och lyckliga dagen efter och lyckan är som tur är inget som ger med sig. Den är kvar och förgyller vår tillvaro.
Maken frågade mig för ett tag sen vad vi ska göra nu. Vi har ju "gjort allt" året som gick. Fast det är ju nu, snart, som det börjar. Vårt nya liv, vårt liv som föräldrar. Jag tror att nästa år kommer att vara magiskt också. Fast på ett tröttare och helt annat sätt.