Nej man kan inte lämna igen ett barn!

Jag satt och googlade lite på olika saker häromdagen, bland annat adoption. Jag tycker att det verkar vara en tanke. (Jag vet inte om sambon riktigt är med på det hela) Jag vill ju gärna ha både biologiska och adopterade barn (lite Brangelina likt jag vet men men). Hur som haver, det var inte det jag skulle skriva om. När jag googlade runt hittade jag en sida som stör mig något enormt. På denna sida kan man hitta barn som en gång adopterats till USA men som sen inte "passar in" i sina nya familjer. Men för GUDS SKULL barn är INTE jag repeterar INTE saker man kan lämna tillbaka. Man åtar sig som förälder oavsett om det är ens biologiska barn eller ens adopterade barn att älska och vårda sina barn genom hela livet. Det finns liksom ingen prövoperiod. Även om jag inte tycker att man kan lämna tillbaka djur hur som helst så känns det som om dessa familjer borde skaffat typ en hamster eller nåt. Dem kan man lämna igen utan att de får alltför stora mentala problem. Tänk er själva att växa upp delar av sitt liv på en institution, sen bli adopterad och sen bli bortkastad igen. Det kanske inte är så konstigt om man är tillbakadragen och inte passar in i familjen om man levt på ett barnhem eller liknande tidigare.
Jag har sagt det förut och jag bävar för att jag måste säga det igen men VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK????????????

Skjuta upp, förhala och svära över sig själv.

Ibland får jag för mig att jag inte kan ta egna beslut. Ganska korkat. Det bestämdes för ett tag sedan att jag skulle följa med sambons fina E med flera på Winnerbäck i vinter. Jag glömde köpa biljett och whooops så var det slutsålt. Som tur var hade de andra inte heller köpt och det dök raskt upp en ny konsert. Jag frågade då sambon om han ville följa med eftersom det är en dag när han är ledig. Han ville fundera på saken. Då gjorde jag det första misstaget, jag bokade inte en egen biljett utan väntade. När han sedan hade bestämt sig för att följa med bad jag honom att boka biljetter. Det var tyvärr misstag nummer två. Han glömde bort det. Inte så konstigt det gjorde ju jag också tidigare. När jag väl bestämde mig för att boka själv eftersom jag insåg att han glömt fungerade inte bokninssajten. Jag bad honom försöka senare när jag var på jobbet men den fungerade inte då heller. När jag väl kom in för att boka var även den nya konserten uppbokad. Så nu är jag jättearg på mig själv för att jag inte bokade min biljett på en gång innan sambon bestämt sig. Det var ju ändå tänkt att jag skulle gå med hans vänner utan honom från början. Extremt EXTREMT irriterande! Jag hoppas verkligen på att någon inte hämtar ut sina biljetter så att jag kan norpa dem på en gång. Oavsett hur sambon ställer sig till att följa med eller inte. Nu sitter jag alltså och kollar bokningssidan ungefär en gång i timmen och hoppas och hoppas....



UPPDATERING!!!
Världens finaste E bokade biljetter åt oss så nu ska vi också gå på Winnerbäck!!! Yeay! Jag förhalade inte det minsta när jag fick hennes sms så jag hämtade ut dem på en gång. En läxa lärd. Och hyllad vare E!

Hösten

Jag gillar verkligen hösten. Luften är klar och känns högre på något sätt. Det är varmt nog att inte behöva ha en massa tjocka ytterkläder på sig men samtidigt så svettas man inte som en gris. Jag vandrar glatt runt i min fina stad och njuter. På söndag ska jag springa Tjejmilen och hoppas på väder som idag. Soligt och hyfsat varmt men ändå lätt att andas. Nu hoppas jag bara på att min benhinneinflammation (som dök upp igen i helgen) låter bli att göra jätteont. Annars får jag hoppa, studsa och svära mig fram till mål.
Jag har beställt en massa kurslitteratur som nu börjar dyka upp på mina "uthämtningsställen" (posten finns ju inte längre). Jag brukar normalt sett inte köpa kurslitteratur men eftersom det här ändå är sista året (på riktigt) tänkte jag mig att jag skulle få unna mig litteraturen. Men dyrt blev det..... Därför bestämde jag mig för att en del av litteraturen faktiskt går lika bra med från biblioteket.
Min fina fina sambo har köpt mig en examenspresent. Jag förklarade för honom att jag tyckte att jag förtjänade en. Jag ska alltså inte få en utan två(!) nya frälsarkransar. Min försvann när vi var i Borlänge i somras och jag har känt mig naken utan den sedan dess. Han har alltså köpt en vanlig och en finare med äkta stenar till mig. Då kan jag ha den fina i skolan eller på kalas och den andra när jag kör buss. Lyckliga jag!
Hösten ser alltså ut att bli riktigt bra. Vännen S har tagit alla sina poäng så vi kan dricka vin ihop i Uppsala och där finns ju även vännen F. Hos honom kan vi sova kvar när vi inte klarar av att ta oss hem (även om han har utedass just nu). Jag längtar och längtar och känner mig riktigt pepp!

Tiddilipom

Jag försöker ta vara på de här sista dagarna innan skolan börjar igen. Jag tar långa sovmorgnar bredvid sambon för att få sova i samma säng en kvart i alla fall. När jag börjar i skolan kommer jag mer eller mindre gå hemifrån innan han kommer hem från jobbet. Vi hoppas på att vi kommer att ses i dörren eller i alla fall få äta frukost/nattmacka ihop. Men just nu så ligger jag gärna kvar i sängen med honom lite för länge. Han gör mig så lycklig och glad så jag vill ju kunna klappa lite på honom någon gång ibland. Jag gillar ju inte att gå upp tidigt heller så det är skönt att kunna strunta i klockan.
Igår tog jag också tag i saker som jag tror att det kommer att bli svårt att hinna på samma sätt sen. Jag frostade av frysen (vilket inte är helt lätt när man inte kan stänga av frysen separat utan den är ihop kopplad med kylen) och fick ut ett mindre berg is ifrån den. Sen gick jag igenom det som skulle in i frysen igen så att det blev lite mer organiserat. Jag tvättade även fem maskiner tvätt (det kommer jag ju tyvärr vara tvungen att fortsätta med, kläderna blir ju smutsiga igen) och bakade muffins. Jag har de senaste dagarna prövat att göra matmuffins. Både med rotselleri och chorizo samt de med spenat och fetaost. Riktigt bra! Jag tror att de kan vara ett steg mot det perfekta mellanmålet. Sen såg jag lite på Criminal minds och efter det var det dags för jobbet. En ganska effektiv dag helt enkelt.
Idag tar jag det andra alternativet och bara softar innan jobbet för det måste man också göra ibland.

Komma över?

Vissa saker kommer man aldrig över. Vissa händelser lämnar små eller stora ärr i hjärtat. De flesta dagar känns inte ärren men andra dagar värker de som om de vore helt nya. Oftast handlar det inte ens om hela dagar utan ärren kliar lite lätt och sen helt plötsligt kommer smärtan lika skarp och plågsam så att man nästan tror att den aldrig varit borta. Jag tror att mina ärr alltid kommer att klia men att det kanske kommer att gå längre och längre tid mellan de mest smärtsamma ögonblicken.

Terminstart

Min terminstart är om ungefär två veckor men det känns liksom i luften att den är nära förestående. Luften känns med en gång lite kallare och klarare och på något sätt finns det en viss spänning i oss. Jag letar kurslitteratur och funderar som vanligt över varför den är så svår att hitta och varför när man väl hittar den böckerna kostar så mycket. Jag ska ut och leta lite mer idag innan jobbet eftersom de kära Internet bokhandlarna inte hade allt jag behöver. På något sätt känns det också som om jag borde köpa ny ryggsäck och nya kläder. (Jag har i alla fall köpt en ny handväska) När jag var liten hade jag i regel växt så mycket över sommaren att mina gamla kläder inte passade så det var dags att köpa nya. Jag hade ju även blivit ett år äldre från när jag såg mina vänner sist eftersom jag fyller på sommaren.
Tyvärr såg sambon lite skeptisk ut när jag sa att jag tyckte att det var upp till honom att införskaffa nya kläder åt min inför terminen. Jag verkar få klara mig med samma kläder som föregående termin. Tur att jag börjar i ny klass!

Anglofiering

Igår var H och hennes J och jag på sommarbio. Det är en av mina favoritgrejer med sommaren, att man kan sitta ute och titta på bio. När vi satt där hade arrangörerna kommit på att vi behövde roas medan vi väntade på filmen. De hade tagit dit "Stockholm linedancers" för att roa oss. De dansade för oss en stund medan vi förstrött tittade på och sedan skulle det vara workshop! Den ende mannen i sällskapet ställde sig på scenen och förklarade för de som var hågade hur man skulle göra. Inget fel på det. Men sen när han skulle räkna in de dansande brast det för oss. Han klämde varje gång ur sig ett "sääääävän äjt!" alltså seven, eight och sen satte takten igång. Man kanske måste varit där för att förstå men jag funderade över varför han inte bara sa sju, åtta..... Nog för att linedance är amerikanskt men ändå! Vi diskuterade även varför det är coolare (nåja) att dansa linedance än vad det är att dansa svensk folkdans. De svenska folkdanserna är tydligen utdöende för att ingen vill dansa dem. Det vore faktiskt tragiskt om vi tappade hela denna del av vårt kulturarv...... (Fast jag vet inte om jag vill vara den som räddar danserna)

Även DN har funderat över detta. Vårt svenska språk blir mer och mer påverkat av engelskan och vi glömmer våra egna gamla ord. H och J och jag diskuterade även detta igår när vi var och kollade på slott. Får man skriva dej eller måste man skriva dig? (Jag anser dig) Är googla ett verb eller inte? På DN:s hemsida kan man adoptera gamla svenska ord och arbeta för deras överlevnad. Många av orden förstår jag att de måste bevaras eftersom de inte används så ofta. Som Ackuschörska (vilket betyder barnmorska). Det är kanske inte ett ord man använder varje dag. Ett ord jag däremot inte förstår varför man måste adoptera är pojke. Änvänds verkligen inte det??? Jag tycker att jag använder det alltsom oftast. Konstigt.

Nå jag uppmanar er nu att adoptera ett ord och göra ett försök till att behålla våra gamla svenska ord eller om ni hellre vill det så kan ni börja dansa folkdans!

Fiffigt Elin!

Det var vad min vän sa till mig när jag berättade att jag börjat ägna mig åt kaloriräkning. Hon lät dessutom lagom impad..... Det var väl kanske inte helt genomtänkt. Jag insåg dessutom att jag äter betydligt mycket mindre än vad de vill. Att behöva räkna varenda liten kalori gjorde inte saken bättre. Då åt jag ännu mindre. Så igår åt jag (om deras räknare nu är som den ska) lite under 1000 kalorier. Sen så tränade jag också så enligt deras räknare fick jag i mig runt 600 kalorier. Den ena sidan av mig hurrar åt att jag kunde äta så få men önskar att jag kunde äta färre medan den andra sidan av mig kommer fram till att det hela kanske inte är så bra. Jag bannade mig själv för att jag överhuvudtaget pysslade med det här. Suck. Därav "Fiffigt Elin". Hmm...

Men då är det skönt att ha vänner som skäller på en då och som skickar arga men kärleksfulla mail till en. Vilket jag tänkte på igen när jag hörde en av mina favoritsånger med Kirk Franklin. Här är refrängen som påminner mig så otroligt mycket om mina vänner som alltid finns där.

I am here you don't have to worry
I can see your tears
I'll be there in a hurry when you call
Friends are there to catch you when you fall
Here's my shoulder you can lean on me

Vad jag har gjort i helgen.

Jag kom upp i luften!!!!! Sambon och jag skulle umgåtts med systeryster men han ringde och frågade om hon och jag ville flyga ballong i stället för att gå och dricka vin. Vi sa kanske inte helt förvånande ja. Det var helt underbart. Det var otroligt vackert väder och varmt och vi flög rakt över staden. Vi njöt av fulla muggar hela tiden. När vi kom ner blev vi döpta i champagne och fick diplom. Jag trodde verkligen att det skulle vara lite småläskigt men det var bara underbart.

Igår var vi på bröllop. En vän till sambon gifte sig. Vi började med att träffa några andra vänner och dricka lite bubbel och äta frukost ihop innan det var dags att bege sig mot kapellet där vigseln skulle hållas. Det var ett väldigt fint bröllop, även om bruden dök upp en halv timme sent. Till sin egen vigsel, hehehe. Efter vigseln åkte vi båt till festplatsen där det blev otroligt god mat, god dryck och trevligt sällskap. Efter middagen var det glatt mingel, lite loungande och dans. Klockan hade börjat bli sent på natten eller tidigt på morgonen om man så vill när vi rörde oss hemåt. Sambon tyckte att vi skulle lyxa till med taxi hem och när vi kom fram hemma funkade lägligt nog inte hans kort men min braiga bank kunde bistå i stället. Ha!

Idag sov vi relativt länge och insåg att det inte fanns någon frukost när vi väl pallrat oss ur sängen. Vi knallade ner mot vattnet, köpte frukost på vägen och låg och degade i solen. Ett litet bad hann vi med också innan det var dags att gå hem så sambon fick någon mat i sig innan jobbet. När han knallade iväg gick jag till parken och la mig återigen på picnicfilten och väntade på Parkteaterns föreställning. De visade Cirkus Cirkörs "Rökt" ikväll. Till en början satt jag väldigt bekvämt på min filt innan det dök upp en massa folk runt omkring mig och invaderade min filt. Föreställningen var otroligt bra och jag ooade och aaade som man skulle. Nu ska jag slappa lite här hemma innan det är dags att ta mig till jobbet imorgon, med lite intervall träning innan.

Är de verkligen så dumma?

Jag tappade för längesedan hoppet av de flesta amerikanare. Jag har insett att de knappt vet var Europa ligger eller att deras system är helt åt fanders. Jag ser framför mig ett folk som likt skådisarna i "Independence day" förväntar sig att hela världen ska lyda deras minsta vink och flagga med deras flagga och kunna deras nationalsång. Ibland tänds mitt hopp igen och jag övertygar mig själv om att inte alla lider av den totala ignorans som verkar råda i USA gentemot resten av världen. Igår fick sig dock denna övertygelse ytterligare en knäpp på näsan. Jag satt och slösurfade lite med tv:n påslagen i bakgrunden. Obama har kommit med ett nytt förslag om att alla amerikaner ska få en sjukförsäkring. Inte som här, eller gud förbjude Storbritanien där allt är gratis, men lite så där lagom så att man inte behöver dö på gatan för att man står utan försäkring. Detta kan ju kännas ganska aktuellt med tanke på att de flesta får sina försäkringar genom jobbet och många förlorar sina jobb nu under krisen. Detta har dock inte tagits emot med öppna armar. De flesta verkar tycka att det är extremt suspekt och underligt. På programmet som visades på tv:n kom ett inslag där Obama fick svara på frågor. Bland annat var det en tant som trodde att regeringen skulle skicka ut folk till alla äldre för att kolla hur de ville dö, eftersom det är det en sjukförsäkring gör......Min bristningspunkt var dock nådd när en av de andra politikerna fick uttala sig. Hennes lösning tog verkligen priset. Hon tyckte att de amerikaner som frivilligt donerar organ (medan de lever) ska få rabatterad sjukvård. Med andra ord tyckte hon att statlig organhandel var bättre än skattebaserad sjukförsäkring.

Så kan man ju också tänka.......

Muntrar upp mig själv

You are my angel and you light up
You are the queen in all the race
You are my angel and you light up
You are the queen in all the race

Me no bad bad one all of the time
Me no sad sad one when I drink up the wine
I gonna dress me up, go looking for fun
I gonna change my name to Don Juan
Me no shilly shally, I know what I want
Me no shilly shally, I know what I need
Me no shilly shally, I know what to say
Me no shilly shally, I'm gonna take you away

You are my angel and you light up
You are the queen in all the race
You are my angel and you light up
You are the queen in all the race

I gonna ring your bell and ask for a date
I gonna run like hell not to be late
I gonna swing your legs up in the sky
I gonna strip off your clothes and give you a try
Now I'm ringing your bell and you want me to tell
Come out for a ride, I'm your midnight guide
We gonna find some place under the sun
And run a bed race till the morning come

You are my angel and you light up
You are the queen in all the race
You are my angel and you light up
You are the queen in all the race

Angel sugar in a friday night, In a saturday night
In all long nights, you are my sexy daughter
Sexy, sexy barbie doll

© Kalle Baah 1999

Faktiskt en av de finare sångtexterna jag vet just nu....

Vem ändrade reglerna mitt i och vad är det för fel på mina fötter?

Jag är kanske inte längre pinnsmal, de berömda pojkvänskilona har sedan länge gjort entré. Men jag tycker å andra sidan att jag kanske inte är så där värst enorm, lite små kurvig ja, men tjock, på gränsen..... Jag tränar trots allt tre gånger i veckan nästan varje vecka, annars blir det två. Jag går mycket och cyklar lite hit och dit (inte alls som i lilla staden vilket torde vara en anledning till pojkvänskilonas uppkomst). Jag springer och spinnar och dansar. Jag ska om några veckor springa tjejmilen och det borde gå helt okej. Jag äter bara "lördagsgodis" (fast även på fredagarna). Äter nästintill aldrig chips eller ostbågar (popcorn däremot....). Jag äter mycket frukt och grönt, fullkornspasta och mörkt bröd. Jag dricker inte läsk utan vatten och har inte socker i mitt kaffe eller te. MEN nu när jag bestämde mig för att ta tag i mina pojkvänskilon för att bli lite mer bekväm med mig själv och dessutom bli lite lättare när jag springer så anmälde jag mig till en tjänst för att få hjälp med bra recept bland annat. Där skulle man ange längd och kilon för att få sitt BMI och mitt kom tillbaka som överviktig! Jag är inte helt hundra på att jag håller med och nu sliter de där konstiga viktdemonerna i mitt inre. Jag försöker att inte tänka på mitt BMI och förklara för mig själv att det inte funkar när man som jag ändå har en del muskler men det går inte riktigt..... SKIT!

När det gäller mina fötter så undrar jag hur de i hela fridens namn alltid får skoskav och blåsor. Det är som förgjort. Jag köper skor i rätt storlek som ska vara av bra kvalitet men lika envist så dyker det upp blödande sår på mina fötter. Jag har en stark misstanke om att mina höga fotvalv är att beskylla för detta. Fötterna liksom glappar om jag har skor där tårna ska få plats. Det är lite eländigt när man nu som jag försöker piffa fötterna för att inte skrämma de övriga gästerna på bröllopet i helgen. Fotkräm och skavsåsplåster måste införskaffas!

Stackars sambon

Det är inte lätt för sambon med en uttråkad Lunkentuss. Jag har fortfarande lite feber och gårdagens utflykt till ICA gjorde att jag var tvungen att sova i två timmar efteråt. Idag mår jag visserligen lite bättre. Sambon har fått ta emot en del huff och gruff de senaste dagarna. Igår gjorde han misstaget att retas med mig och det skulle han inte gjort. Jag knuffade sonika iväg honom genom köket och gick och la mig, igen. Han har också skickats ut att köpa pumpakärnor och frukt. Pumpakärnorna skulle helst vara ekologiska dessutom och frukten god. Han lyckades dock utmärkt med båda. Igår tog han sig dessutom upp vid ett (han kommer hem från jobbet vid sju) för att hålla mig sällskap. Han springer och fixar dricka och hämtar kakor, värktabletter och astmamedicin. Nu ligger han och tar igen sig från nattens jobb och jag blir än mer uttråkad. Stackars sambon, det blir inte lätt för honom när han vaknar att underhålla en uttråkad Lunkentuss........

Vad gör man en sjukdag?

Idag har det varit jättefint väder ute och varmt och skönt. Jag har legat inne. Jag har fortfarande ont i huvudet och har lite feber. För att inte dö av tristess såg jag en film jag fått låna av en vän. Delar av den fick mig att gråta av skratt och därför tänkte jag bjuda er på den.

Down and out

Sambon drabbades förra veckan av en influensa (med eller utan svin, vem vet) och var riktigt dålig här hemma. Så pass dålig att jag knappt vågade lämna hemmet i fall det skulle bli värre. Jag satte både honom och mig i en liten karantän. Han är nu uppe på benen igen men är kanske inte helt hundra ännu. Nu är det därför min tur. Igår när jag jobbade slog huvudvärken till och när jag kom hem var jag genomsvettig och yr. Efter att ha stupat i säng vaknade jag imorse och trodde att någon stod och slog mig på ögat. Det var det som tur var ingen som gjorde men ändå. Jag tog tempen och lite feber hade jag ju men jag tänkte att det går nog över. (För man brukar ju bli friskare av att springa runt i livet) Men när jag kom ut ur duschen insåg jag att jag var besegrad. Jag har väldigt låg kroppstemperatur annars så sambon märker kanske inte hur varmt det känns för mig och jag är ju i ärlighetens namn inte i närheten av hur dålig han var. Men nu ligger jag här, dricker saft, svettas och har ont i huvudet och bara hoppas jag hinner bli prima vara tills bröllopet vi ska på i helgen.....